Pedagogiska kullerbyttor
1. Det stycke jag tyckte var intressant var om " Två flickors fria lek med lera". Två flickor i tre och ett halvt års ålder valde lera att leka med. De fick var sin klump med lera och en burk slickers. De kladdade med lera och slickers och började sedan att sätta små bitar av lera i slickersen och de pratade på, de växlade ständigt lekidentitet och associerar åt olika håll. De ser oupphörliga likheter och fantastiska möligheter. De byter ständigt perspektiv. När de ville sluta leken fick de frågan " Vad blev det av leran? Barnen svarade att det blev små ungar, gegga till maten och så blev det kladdigt.
Jag gillade denna sekvens för att man kunde se vilket samspel, språk och fantasi som barnen anväde under denna stund. Det är ju först när man har tid att sitta och observera som man ser helheten och vad mycket som händer med barnen. När barnen inte styrdes utan fick arbeta fritt blev det ett stort flöde i både fantasi och verklighet.
2. Arbetet med en saga som de skulle göra som en teater och där pedagogen gick in och tog över när barnen
skulle limma och klippa. Pedagogen var så inne på sina lösningar att hon inte lyssnade in barnen. Här kan jag känna igen mig för att man vill så väl och tänker inte alltid på att barnen kan ha andra lösningar för att jag själv redan kan ha tänkt hur man kan lösa det. Att tiden är knapp kan också vara ett skäl för vi har tänkt att vi ska bli färdiga till en viss tid.
3. Simon och vattenpytsarna, där två barn på ett och ett halvt år får forska med sitt vatten och burkar med olika föremål. Jag har inte prövat med de mindre barnen att arbeta så, det skulle vara intressant. Att använda videokameran och filma oss skulle vara bra även om det också känns lite otäckt efetrsom man inte är va att se sig själv på film.
4. Jag hittade inget negativt utan boken tilltalde mig efetrsom den var lättläst och mycket konkret så man kunde känna igen sig i mycket.
Jag gillade denna sekvens för att man kunde se vilket samspel, språk och fantasi som barnen anväde under denna stund. Det är ju först när man har tid att sitta och observera som man ser helheten och vad mycket som händer med barnen. När barnen inte styrdes utan fick arbeta fritt blev det ett stort flöde i både fantasi och verklighet.
2. Arbetet med en saga som de skulle göra som en teater och där pedagogen gick in och tog över när barnen
skulle limma och klippa. Pedagogen var så inne på sina lösningar att hon inte lyssnade in barnen. Här kan jag känna igen mig för att man vill så väl och tänker inte alltid på att barnen kan ha andra lösningar för att jag själv redan kan ha tänkt hur man kan lösa det. Att tiden är knapp kan också vara ett skäl för vi har tänkt att vi ska bli färdiga till en viss tid.
3. Simon och vattenpytsarna, där två barn på ett och ett halvt år får forska med sitt vatten och burkar med olika föremål. Jag har inte prövat med de mindre barnen att arbeta så, det skulle vara intressant. Att använda videokameran och filma oss skulle vara bra även om det också känns lite otäckt efetrsom man inte är va att se sig själv på film.
4. Jag hittade inget negativt utan boken tilltalde mig efetrsom den var lättläst och mycket konkret så man kunde känna igen sig i mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar