Nu när kursen är färdig så är det dax att använda kunskapen i våran vardag. Vi behöver diskutera mycket för att se var vi står, så då tänkte vi att använda "fyrarummaren" som Mats visade oss för att se vilken riktning vi ska ta, vad vi behöver förändra och vad vi vill behålla, hoppas det kan bli en på grund för fortsatta diskusioner.

Nu var det äntligen dax för examination i "Reggio Emilia" kursen. Fick bra respons på mitt arbete i gruppen kändes skönt men nu ska ju Mats läsa det med, då får vi se vad han tycker. Navet var ett roligt och lärorikt studiebesök, tyvärr var tiden för knapp så vi han inte se allt, vi fick en tanke om att vi skulle kunna använda en APT eller en studiedag så att alla kan få ta del av en så här bra verksamhet och få lite idéer att arbeta med.

Vingliga tankar

De vingliga tankarna har gått fram och tillbaka och gjort många kullerbyttor under denna kurs. Hur ska jag tänka, finns det något rätt eller fel? Det har blivit mycket diskuterande och reflekterande i vårat arbetslag.
Hur har vi lyssnat? Vi behöver lyssna på barnen för att ge både barnen och oss själva möjlighet att tillsamman reflekter kring etik och demokrati i vardagen. Att bli härligt nyfiken och medvetet lysssna på det barn gör och tänker i vardagen. Att återerövra hörstyrkan. (Åberg 2005, sid.10)
Ska vi kunna fånga vad och hur barnen tänker och lärt sig så måste vi ta oss tid att lyssna till dem. Det handlar även om vilken barnsyn jag har, ser jag barnet som det "kompetenta barnet" som är nyfiken, kan, vill, med förmågor och lust att lära. Har jag denna barnsyn så kan jag även fråga barnen, ställa motfrågor till dem för att få barnen att tänka själva. För att kunna arbeta så här krävs att vi vet hur vi ska disponera våran tid och planerar in det i våran stuktur. För att kunna lysssna och se alla barn behöver vi titta över vår organisation. Att skapa utrymme för att arbeta med mindre grupper och hur åldersindelningen ser ut i våra barngrupper. Med personal som har samma förhållningsätt, som är nyfikna och med lust att lära blir det en utmanande och lärande miljö för barnen. Precis som Vesna Birkedal  pratade i sin föreläsning, om att det är viktigt att gemensamt vara överens om förhållningsätt och strukturen, att alla får samma grundförutsättning i utbildning.
Barn behöver mycket tid. Men orkar vi låta allt ta tid ger vi barnen en möjlighet att upptäcka sin förmåga och vi får otroligt mycket tillbaka från barnen. ( Kennedy 1999, sid.18 )
Att lyssna till barnen vad barnen har att säga och följa med i deras tankar då måste vi avsätta tid för dem och även att de får tid att göra färdigt  när de börjat med något skapande, lek etc. Hur mycket tid  som vi kan använda handlar mycket om  hur vi lägger upp vårat arbetet. Hur ser våran vardag ut, vad tycker vi är viktigt.Vi måste göra val och även välja bort saker för att tiden ska räcka till. Organisastionen och strukturen måste ses över för att det ska fungera.
 Vilken form vill vi arbetat med, diskussionen har varit "tema" som i uppslagsbok står för ämne eller i" projekt" som står för plan, arbete som ska leda till ett bestämt mål. När jag ser dessa förklaringar upplever jag att de går in i varandra för i ett projekt kan det bestämda målet vara i ett ämne eller i temat kan ämnet kan bli det bestämda målet. Så här blir det för oss att diskutera och bestämma vad det står för oss och vilken form vi vill arbeta med.
I läroplanen står det att Barnen ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskola ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar. ( Skolverket Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010, sid.6 ) I arbetsättet med tema/projektarbete har man möjlighet att få med allt som denna text står för.
I tema/projektarbete kan man arbete utifrån barnens intressen,tankar och funderingar. Här gäller det att vi pedagoger är lyhörda och lyssnar in barnen för att veta hur vi ska gå vidare och ge dem utmaningar. Även om vi utgår från barnens intressen måste vi vuxna hela tiden ligga ett steg före men även kunna gå tillbaka och vara mycket flexibla. Vi behöver även ha en viss kunskapsnivå inom det området vi arbetar med för att kunna utmana barnen. Vi bör ge dem olika material, använda samma material på olika sätt så att de kan utforska med alla sina sinnen och sin kropp. Detta kan göras flera omgångar och i ett menigsfullt sammanhang.
 Ju rikare en människas erferenheter är, desto mer material förfogar hennes fantasi över ( Lev S Vygotskij, sid. 19 ) Här är tiden viktig så att barnen får pröva på sina egena villkor tills de upplever att de är färdiga. Att vi kan återkomma till arbete vi redan gjort för att se vad vi gjorde och vad vi har lärt oss och vad vi kan gå vidare med. Arbetet bör löpa under en längre tidsperiod.

När barnen prövar sina kunskaper ger det nya erfarenheter i mötet mellan ögat, hjärnan och handen.
I sådana här läroprocesser befästs inte bara kunskap, utan den ger också näring till nya frågor och framförallt skapar den en relation till kunskapen som ger kunskapen mening. (  Lenz Taguchi, sid. 37 )
Om vi observerar, lyssnar, ställer frågor, dokumenterar barnens alster via kamera,papper och penna etc. och låter barnen berätta om sina arbeten och ger barnen tid i deras arbete har vi en bra grund för att kunna göra en pedagogiska dokumentation.
Huvudorsaken till att dokumentera är viljan att göra barnens lärande synligt. ( Wallin 2003, sid. 68 )
Vad gör vi med dokumentationen för att den ska bli pedagogisk? Vi behöver reflektera över dokumentationen både barn-barn, barn-pedagog och pedagog-pedagog. Går man tillbaka i dokumentationen kan man se vad som hänt, vilket lärande som gjorts. Detta kan göras genom att titta på bilder över det barnen gjort och diskutera omkring eller vad barnen har berättat när de har gjort något för att barnen ska se sitt lärande, tänkte jag så då, men nu tänker jag så här.
 Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnet på nytt- om och om igen. Vi kan tänka , lyssna och ifrågasätta i en gemensam reflektion kring det vi ser och hör. Vi kan synliggöra våra teorier och hypoteser, ifrågasätta dem och skapa nya. Genom dokumentationen gör vi oss synliga för oss själva. Samtidigt kan vi använda dokumentationen så att vi kan göra barnet synligt för sig självt, genom att visa barnet. ( Lenz Taguchi 1997, sid.56 )  Men hur går vi vidare med det vi fått syn på så att vi inte stannar upp utan forsätter att utman barnen att gå vidare i deras lärande?Vi måste diskutera och reflektera med både barnen och pedagogerna Här gäller det att titta tillbaka och ta var på det vi sett för att kunna gå framåt och hela tiden fortsätta med detta tankkesätt så att vi utvecklar våran verksamhet.
 Att se dokumentationen som en del av en kunskapande spiral som ständigt för en framåt. Dokumentation - reflektion - planering - dokumentation - reflektion - nya frågor och nya planer osv. ( Wallin 2003, sid.87 )
Om vi ska kunna arbeta med pedagogisk dokumnetation som arbetsverktyg kräver det att vi diskuterar och refleketrar omkring vårat arbete och verksamhet, hur ser den ut , vad vill vi med den, hur vill vi arbeta, vilket förhållningssätt har jag, vilken barnsyn och kunskapssyn har jag. Här behöver vi vara övernes om vad och hur vi vill ha det.
Allt förändringsarbete kräver att all parter strävar i samma riktning, även om inte total konseneus måste råda. Pedagogisk dokumnetation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete. barnen emmellan, pedagogerna emellan men även familjen och förskolan. ( Lenz Taguchi 1997, sid. 15 )
Idag har vi flera digitala lärverktyg att använda såsom kamera, data och Ipad. Vilket gör att det ställs högre krav på att vi ska dokumentera och att barnen även ska använda dessa verktyg. I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtal om dessa
• utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar 

Hur ser den digitala kompetensen ut hos pedagogerna? Här finns det en oerhört variation i vad vi kan och viket förhållningsätt vi har om desssa verktyg. Det pratas mycket om hur mycket ska vi använda dessa på förskolan, barnen använder mycket data hemma. Men vad är det vi vill lära dem med dessa verktyg? Spela spel kan de flesta barn redan så för oss blir det en utmaning att se hur vi kan använda dem i ett lärande. Enligt en forskningsrapport från Malmös högskola om "Lärares attityder till IKT för barn i förskolan - en forskningsöversikt" är det pedagogernas attityd till IKT som spelar stor roll om det används eller ej, alltså deras personliga övertygelse. Här är det nog en generationsfråga, de yngre pedagogerna kan mycket mer och har en annan inställning eftersom de lever med det i sin vardag. Äldre pedagoger har ej så mycket kunskap och är inte så vana själva använda tekniken vilket gör att det blir svårare för dem. Lärarna är positiva till att använda datorer som komplement, men ovillga att använda den på något annat sätt än vid särskild tidpunkter och med specifik progamvara. De trodde inte att datoranvändning kunde öka barnens sociala, emotionell eller fysiska kompetens. Anledningar till att lärarana var reserverade till den nya tekniken var brist på kunskap o datorer, rädsa för hur datorer påverkar barnen, "operationella problem", d.v.s stora barngrupper, ej anpassade lokaler, otillräcklig teknisk infrastruktur.  Här behövs det inom förskolan se till att utbilda personal inom IKT, se till att det finns utrustning och att det fungerar. Även om barn lär av varandra måste vi som pedagoger ligga steget före för att kunna se och förstå vad barnen gör vid datorn. Det vi kan ge dem är nya sätt att använda tekniken. Sä här ligger det mycket nya utmaningar och det kommer att bli många vingliga tankar och kullerbyttor innan vi har lärt oss hantera IKT, så att vi kan använda dessa till ett lärande och som komplement till våran övriga verksamhet så att vi fortfarande använder alla våra sinnen och kroppar i vårat lärande.
Ingenting är omöjligt enligt Loris Malaguzzi.

Referenslista

Kennedy, B (1999) Glasfåglar i molnen, Stockholm. Stockholms Universitets förlag  

( tidigare HLS förlag )

Lenz Taguchi,H(1997)Varför pedagogisk dokumentation?Stockholm.Stockholms Universitets förlag 

( f.d HLS förlag ) 

Skolverket Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010

Ternström, P (2010) Lärares attityder till IKT för barn i förskoleåldern - forskningsöversikt

Vygotskij, L (1995) Fantasi och kreativitet i barndomen,Göteborg BokförlagetDaidalos AB Göteborg

Wallin, K (2003) Pedagogiska kullerbyttor, Stockholm. Stockholms Universitets förlag 

( tidigare HLS förlag )  

Det var förväntasfyllt med ett studiebesök på en annan förskola. Det som imponerade först var vilka utrymmen de hade och vilken rymd i lokalerna. De hade mycket spännande saker hängande i takena och på väggarna. Med enkla medel och fantasi hade de gjort saker som det var ett lärande i och även blev lustfyllt med det sättet de hade gjort sakerna. Eftersom de har åldersindelad är det lättare att göra saker för den gruppen, vi som har 1-5 årsgrupper har svårare att få till många saker efetrsom det inte kan vara framme för de minsta som förstör eller stoppar i munnen. Men frågan blir ju nu vad kan vi ta med oss och använda på våran förskola? Det blir många vinglika tankar innan vi får ordning på detta. Det som jag var nyfkien på var hur de gör för att se att barnen har lärt sig och här fick jag svar på min fråga så nu tänkte vi försöka göra som de. Att i mindre grupper titta på sakerna vi gjort och lysna på vad barnen har att berätta och att de kan berätta för sina kompisar.

Fantasi och kreativitet i barndomen

 

I boken "LyssnandetsPedagogik" arbetade man med kråkprojektet där det tillverkades många fina fågelteckningar men ett barn ville inte rita någon fågel utan tittade på fåglarna tills han en dag vill göra en och då blev det en "Pokemomfågel"och här kan man koppla till Vygotsijs bok där han skriver att barnets skapade sysselsättning varken kan vara obligatorisk eller påtvingad och bara kan uppstå ur barnens egna intressen och här fanns ju pokemomkorten i pojkens intresse just nu.
När barnen får en riktig fågel att titta på och rita av blev det mer detaljer och här kan vi koopla till Vygotskij som skriver att barnen i andra steget återger delarnas formella relation till varandra.
Moa som nu blev ännu mer nyfiken och studerade kråkans ben upptäckte något nytt! Kråkan hade randiga ben och nu började hon rita dessa och nu blir teckningarna som embryon till en avbildning som liknar verkligheten.

 Vygotskij skriver att kreativitet kallar vi en sådan mänsklig aktivitet som skapar något nytt och är direkt avhängt av rikedom och mångfald i människans tidigare erfarenheter. Men att det också är nödvändigt att vidga barnens erfarenheter om vi vill skapa en stadig grund för dess skapande verksamhet. Detta kan vi koppla ihop med läroplanstexten : "Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer........................Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas i skapande processer som i tillämpning." Jag tolkar det som så att om vi ger barnen en mångfald av dessa uttrycksformer så ger det barnet erfarenheter som gör att ju mer betydelsefullare och produktiv blir deras fantasi.
I läroplanen står att barnens lek är viktig för utveckling och lärande. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjlighet att uttrycka och berabeta känslor och erfarenheter. Här kan direkt kopplas till Vygoyskij som skriver att i leken är det inte tillfredställelsen som barnet får genom att leka som är det viktigaste , utan den objektiva nytta hos leken som, omedvetet för barnet självt , förverkligas genom den. Här tänker jag att barnet genom sin lek t.e.x berabetar sina känslor och erfarenheter men att det sker omedvetet.

 

 I pedagogiska kullerbyttor sitter två flickor i tre och ett halvt årsålder och leker med lera, de gör om figurerna hela tiden och pratar samtidigt, de växlar ständigt lekidentitet och associerar åt olika håll.

Kopplat till Vygotskij kan man se att de återskapar ur sitt minne. Att de förmodligen upprepar redan tidigare skapande eller återupplivar spår av tidigare intryck.

I avsnittet där några flickor ska rita av ett fruktfat vilket de gör på olika sätt och sedan får de berätta hur de gjort det, de visade sig att de hade lättare att berätta vad de gjort än när de ritade. Här finns en nära koppling till Vygotskij som säger att ; Med orden kan man mycket lättare än med ritandet återge komplicerade förhållanden, att ordet betydligt lättare återger rörelse, dynamiken och komplexiteten hos en händelse än barnets teckning. När barnen beskrev teckningarna var det lättare att förstå hur de tänkte när de tecknade och de såg klart vad barnen hade tecknat.

Glasfåglar i molnen där diskuterade barnen vad som fanns i molnen och de kom med massa olika förslag. En flicka tyckte att det skulle vara en glasfågel i molnen och höll fast vid sin tanke och tillverkade en glasfågel till molnet. Vygotskij menar att barn kan föreställa sig mindre än vuxna, men tror mer på produkterna av sin fantasi och kontollerar dem mindre. Här kan man tänka att flickan kollade inte om det fanns en sådan fågel utan trodde på sin fantasi.

I hästprojektet skulle barnen rita hästar och det upptäcktes att alla ritade hästar från samma håll även när de hade en häst som förebild ur olika vinklar blev det ändå från samma håll. Kopplat till Vygotskij kan man se att barn ritar vad de känner till om saken, det som förfaller vara väsentligast, och inte alls det som de ser eller kan iaktta. 

Men när en flicka får se hästen bakifrån händer något och hon börjar rita av hästen och det blir på ett helt annat sätt. Vygotskij skriver att nya material och nya uppgifter ger nya impulser åt deras skapande.

Här kan vi koppla ihop att flickan ritade det hon kände till om hästar först men när hästen vändes fick hon ett nytt material och en ny uppgift och då blev resultatet helt annorlunda.

                                                     

Min egen Aha-upplevelse blev när vi skull använda trolldeg, som barnen bestämt, till att göra rutigt mönster. Jag hade 4 stycken 4-åringar och de satte igång och grejade och när de var färdiga så var det fyra stycken mer eller mindre runda degklumpar som var det rutiga mönstret.

Vi hade innan haft samling pratat om rutigt mönster och bl.a. gjort ett memory med rutigt mönster. De pratar själva mycket om det och hittar rutigt mönster på kläder och andra saker. Jag trodde då att de hade så mycket kunskap att de kunde göra mer rutigt mönster. Kan det vara så som Dostoevskij säger att" Skapa är svårt, behovet av att skapa sammanfaller inte alltid med förmågan att skapa". Var det för svårt för barnen att använda trolldegen för att skapa,. Eller kan det vara så att deras fantasi är  skulle vi ritat istället eftetrsom det är denna formen är den enklaste möjligheten att utrycka vad som engagerar dem  

Projekt

Nu slog tankarna kullerbytta igen. Med en ny föreläsning med Lisa om hur man arbetar i projekt så ställs jag inför frågan hur arbetar vi egentligen? Det ger funderingar om vad kan, bör vi förändra och för vems skull gör vi det. Vi måste konstruera en organisation som fungerar, diskutera vår barn- och kunskapssyn så att vi har en grund att stå på. Vi har börjat med att reflektera i pedagoggruppen men jag tror att vi behöver gå djupare i våra reflektioner och avsätta mer tid tills vi känner att det fungerar. Lisa pratade om dokumnetation att de inte alltid gör det och det tyckte jag kändes bra för hur ska vi hinna med att ta vara på allt och det måste kännas meningsfullt det vi gör och att alla barn, föräldrar och personal är delaktiga i detta.

Glasfåglar i molnen

Glasfåglar i molnen

Vad ska vi dokumentera var frågan de ställde sig och det är där vi oftast hamnar ifrågeställningen och det kan ta tid att gå vidare. Här tog de tog ju tag i detta och började dokumnetara även om de kände sig osäkra. När de började med att dokumentera vad barnen sade och gjorde och visade detta för barnen kände sig barnen sedda och upplevde att det var viktigt. Barnen växte när deras tankar synliggjordes. Det visade sig också att barnen kan själva om de får tid och får pröva sina tankar och sitt görande, att det är okej vilket tillvägagångssätt de än använder. I och med detta arbetsätt blev det lättare för barnen att prata i grupp.
Även pedagogerna lärde sig mycket med sitt dokumenterande, de såg saker som de inte sett innan. Med detta arbetsätt blir pedagogen mer inkännande och inlyssnade med barnen. Det kräver att pedagogen måste arbeta mycket med sitt förhållningsätt så att den inte blir den förmedlande pedagogen utan har en syn på att barn kan. Att införa ett nytt arbetssätt tar tid och man måste ha med sig all persoal på "tåget" vilket visar sig i detta projekt.


Vi har ett lekotek hos oss där leksaker ligger i genomskinliga backar så barnen själva kan hämta det de vill leka med. I ett av rummen har vi "rum i rummet". Vi har gjort ett rum till " kreativa rummet" där har vi skapande- och skräpmaterial som barnen själva kan använda.

Madrasskåpet skulle jag vilja ta bort eller använda till något annat. Antingen ha det till att ha leksaker i eller till att bygga koja. I boken hade de gjort om skåpet till ett staffli det tyckte jag lät bra, det skulle vara något eftersom vi inte har plats med staffli någonstans.


Vi har försökt att lyssna in barnens intressen och vad barnen pratar om och tagit in det under årets projekt. Vi har försökt att följa barnens tankar och tagit vara på det. Barnen har fått reflekterat omkring det vi gjort och fått berättat för kompisarna.

När jag läst boken och tänker på projekt så behöver vi bli bättre på att ställa frågor till barnen så att de kommer vidare i sitt utforskande. Vi behöver tänka på hur vi kan utmana dem med frågor och material. Hur gör vi gruppkonstelationerna funderar jag på och hur får vi med alla barn i en 1-5 årsgrupp, detta ser jag som den stora utmaningen. Att vi pedagoger hittar ett bra arbetssätt där vi får till reflektion mellan oss. Dokumentationen är en fråga för oss hur ska vi få till det så att alla blir delaktiga, var ska vi ha den så att den synliggörs för alla.

Barnsynen som återspeglas ser till barnet som det "kompetenta barnet" som kan och har egen vilja att lära och utvecklas.


För att arbeta i projekt tror jag att man måste se till att det finns tid så att barnen får arbeta i lugn och ro, att de känner att de kan sitta och pröva tills de känner att de är klara. Här handlar det om planera våra dagar så att vi kan lägga in längre tid för barnen att arbeta och att vi ser det över en längre period. Peadgogerna behöver också tid för sin dokumentation och reflektion här handlar det om att få ihop tid i schemat.