Nu slog tankarna kullerbytta igen. Med en ny föreläsning med Lisa om hur man arbetar i projekt så ställs jag inför frågan hur arbetar vi egentligen? Det ger funderingar om vad kan, bör vi förändra och för vems skull gör vi det. Vi måste konstruera en organisation som fungerar, diskutera vår barn- och kunskapssyn så att vi har en grund att stå på. Vi har börjat med att reflektera i pedagoggruppen men jag tror att vi behöver gå djupare i våra reflektioner och avsätta mer tid tills vi känner att det fungerar. Lisa pratade om dokumnetation att de inte alltid gör det och det tyckte jag kändes bra för hur ska vi hinna med att ta vara på allt och det måste kännas meningsfullt det vi gör och att alla barn, föräldrar och personal är delaktiga i detta.
tisdag 27 mars 2012
Projekt
Nu slog tankarna kullerbytta igen. Med en ny föreläsning med Lisa om hur man arbetar i projekt så ställs jag inför frågan hur arbetar vi egentligen? Det ger funderingar om vad kan, bör vi förändra och för vems skull gör vi det. Vi måste konstruera en organisation som fungerar, diskutera vår barn- och kunskapssyn så att vi har en grund att stå på. Vi har börjat med att reflektera i pedagoggruppen men jag tror att vi behöver gå djupare i våra reflektioner och avsätta mer tid tills vi känner att det fungerar. Lisa pratade om dokumnetation att de inte alltid gör det och det tyckte jag kändes bra för hur ska vi hinna med att ta vara på allt och det måste kännas meningsfullt det vi gör och att alla barn, föräldrar och personal är delaktiga i detta.
söndag 18 mars 2012
Glasfåglar i molnen
Glasfåglar i molnen
Vad ska vi dokumentera var frågan de ställde sig och det är där vi oftast hamnar ifrågeställningen och det kan ta tid att gå vidare. Här tog de tog ju tag i detta och började dokumnetara även om de kände sig osäkra. När de började med att dokumentera vad barnen sade och gjorde och visade detta för barnen kände sig barnen sedda och upplevde att det var viktigt. Barnen växte när deras tankar synliggjordes. Det visade sig också att barnen kan själva om de får tid och får pröva sina tankar och sitt görande, att det är okej vilket tillvägagångssätt de än använder. I och med detta arbetsätt blev det lättare för barnen att prata i grupp.
Även pedagogerna lärde sig mycket med sitt dokumenterande, de såg saker som de inte sett innan. Med detta arbetsätt blir pedagogen mer inkännande och inlyssnade med barnen. Det kräver att pedagogen måste arbeta mycket med sitt förhållningsätt så att den inte blir den förmedlande pedagogen utan har en syn på att barn kan. Att införa ett nytt arbetssätt tar tid och man måste ha med sig all persoal på "tåget" vilket visar sig i detta projekt.
Vi har ett lekotek hos oss där leksaker ligger i genomskinliga backar så barnen själva kan hämta det de vill leka med. I ett av rummen har vi "rum i rummet". Vi har gjort ett rum till " kreativa rummet" där har vi skapande- och skräpmaterial som barnen själva kan använda.
Madrasskåpet skulle jag vilja ta bort eller använda till något annat. Antingen ha det till att ha leksaker i eller till att bygga koja. I boken hade de gjort om skåpet till ett staffli det tyckte jag lät bra, det skulle vara något eftersom vi inte har plats med staffli någonstans.
Vi har försökt att lyssna in barnens intressen och vad barnen pratar om och tagit in det under årets projekt. Vi har försökt att följa barnens tankar och tagit vara på det. Barnen har fått reflekterat omkring det vi gjort och fått berättat för kompisarna.
När jag läst boken och tänker på projekt så behöver vi bli bättre på att ställa frågor till barnen så att de kommer vidare i sitt utforskande. Vi behöver tänka på hur vi kan utmana dem med frågor och material. Hur gör vi gruppkonstelationerna funderar jag på och hur får vi med alla barn i en 1-5 årsgrupp, detta ser jag som den stora utmaningen. Att vi pedagoger hittar ett bra arbetssätt där vi får till reflektion mellan oss. Dokumentationen är en fråga för oss hur ska vi få till det så att alla blir delaktiga, var ska vi ha den så att den synliggörs för alla.
Barnsynen som återspeglas ser till barnet som det "kompetenta barnet" som kan och har egen vilja att lära och utvecklas.
För att arbeta i projekt tror jag att man måste se till att det finns tid så att barnen får arbeta i lugn och ro, att de känner att de kan sitta och pröva tills de känner att de är klara. Här handlar det om planera våra dagar så att vi kan lägga in längre tid för barnen att arbeta och att vi ser det över en längre period. Peadgogerna behöver också tid för sin dokumentation och reflektion här handlar det om att få ihop tid i schemat.

Vad ska vi dokumentera var frågan de ställde sig och det är där vi oftast hamnar ifrågeställningen och det kan ta tid att gå vidare. Här tog de tog ju tag i detta och började dokumnetara även om de kände sig osäkra. När de började med att dokumentera vad barnen sade och gjorde och visade detta för barnen kände sig barnen sedda och upplevde att det var viktigt. Barnen växte när deras tankar synliggjordes. Det visade sig också att barnen kan själva om de får tid och får pröva sina tankar och sitt görande, att det är okej vilket tillvägagångssätt de än använder. I och med detta arbetsätt blev det lättare för barnen att prata i grupp.
Madrasskåpet skulle jag vilja ta bort eller använda till något annat. Antingen ha det till att ha leksaker i eller till att bygga koja. I boken hade de gjort om skåpet till ett staffli det tyckte jag lät bra, det skulle vara något eftersom vi inte har plats med staffli någonstans.
Vi har försökt att lyssna in barnens intressen och vad barnen pratar om och tagit in det under årets projekt. Vi har försökt att följa barnens tankar och tagit vara på det. Barnen har fått reflekterat omkring det vi gjort och fått berättat för kompisarna.
När jag läst boken och tänker på projekt så behöver vi bli bättre på att ställa frågor till barnen så att de kommer vidare i sitt utforskande. Vi behöver tänka på hur vi kan utmana dem med frågor och material. Hur gör vi gruppkonstelationerna funderar jag på och hur får vi med alla barn i en 1-5 årsgrupp, detta ser jag som den stora utmaningen. Att vi pedagoger hittar ett bra arbetssätt där vi får till reflektion mellan oss. Dokumentationen är en fråga för oss hur ska vi få till det så att alla blir delaktiga, var ska vi ha den så att den synliggörs för alla.
Barnsynen som återspeglas ser till barnet som det "kompetenta barnet" som kan och har egen vilja att lära och utvecklas.
För att arbeta i projekt tror jag att man måste se till att det finns tid så att barnen får arbeta i lugn och ro, att de känner att de kan sitta och pröva tills de känner att de är klara. Här handlar det om planera våra dagar så att vi kan lägga in längre tid för barnen att arbeta och att vi ser det över en längre period. Peadgogerna behöver också tid för sin dokumentation och reflektion här handlar det om att få ihop tid i schemat.
söndag 11 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
Tredje kurstillfället
Små barn på museum, det var en ny tanke något som jag aldrig hade tänkt på överhuvudtaget. När Ida berättade så lät det som att det var så naturligt och självklart. Tänk om man hade tid att sitta och observera barnen som Ida hade gjort inför sina utställningar vad mycket mer vi skulle se och göra med barnen utifrån deras förutsättningar. I boken "Pedagogiska kullerbyttor":Karin Wallin står det att Marita Lindal i sin forskning visat att redan mycket små barn har intentioner mad vad de gör, redan i 1-årsåldern har de både en plan och ett syfte med sina handlingar. Det är ju precis det här Ida påvisar med sin utsällning.
Vi får väl försöka påverka dem som har hand om kulturen i kommunen så vi kan få hit utställningen.
Vi får väl försöka påverka dem som har hand om kulturen i kommunen så vi kan få hit utställningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)