Vingliga tankar

De vingliga tankarna har gått fram och tillbaka och gjort många kullerbyttor under denna kurs. Hur ska jag tänka, finns det något rätt eller fel? Det har blivit mycket diskuterande och reflekterande i vårat arbetslag.
Hur har vi lyssnat? Vi behöver lyssna på barnen för att ge både barnen och oss själva möjlighet att tillsamman reflekter kring etik och demokrati i vardagen. Att bli härligt nyfiken och medvetet lysssna på det barn gör och tänker i vardagen. Att återerövra hörstyrkan. (Åberg 2005, sid.10)
Ska vi kunna fånga vad och hur barnen tänker och lärt sig så måste vi ta oss tid att lyssna till dem. Det handlar även om vilken barnsyn jag har, ser jag barnet som det "kompetenta barnet" som är nyfiken, kan, vill, med förmågor och lust att lära. Har jag denna barnsyn så kan jag även fråga barnen, ställa motfrågor till dem för att få barnen att tänka själva. För att kunna arbeta så här krävs att vi vet hur vi ska disponera våran tid och planerar in det i våran stuktur. För att kunna lysssna och se alla barn behöver vi titta över vår organisation. Att skapa utrymme för att arbeta med mindre grupper och hur åldersindelningen ser ut i våra barngrupper. Med personal som har samma förhållningsätt, som är nyfikna och med lust att lära blir det en utmanande och lärande miljö för barnen. Precis som Vesna Birkedal  pratade i sin föreläsning, om att det är viktigt att gemensamt vara överens om förhållningsätt och strukturen, att alla får samma grundförutsättning i utbildning.
Barn behöver mycket tid. Men orkar vi låta allt ta tid ger vi barnen en möjlighet att upptäcka sin förmåga och vi får otroligt mycket tillbaka från barnen. ( Kennedy 1999, sid.18 )
Att lyssna till barnen vad barnen har att säga och följa med i deras tankar då måste vi avsätta tid för dem och även att de får tid att göra färdigt  när de börjat med något skapande, lek etc. Hur mycket tid  som vi kan använda handlar mycket om  hur vi lägger upp vårat arbetet. Hur ser våran vardag ut, vad tycker vi är viktigt.Vi måste göra val och även välja bort saker för att tiden ska räcka till. Organisastionen och strukturen måste ses över för att det ska fungera.
 Vilken form vill vi arbetat med, diskussionen har varit "tema" som i uppslagsbok står för ämne eller i" projekt" som står för plan, arbete som ska leda till ett bestämt mål. När jag ser dessa förklaringar upplever jag att de går in i varandra för i ett projekt kan det bestämda målet vara i ett ämne eller i temat kan ämnet kan bli det bestämda målet. Så här blir det för oss att diskutera och bestämma vad det står för oss och vilken form vi vill arbeta med.
I läroplanen står det att Barnen ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskola ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar. ( Skolverket Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010, sid.6 ) I arbetsättet med tema/projektarbete har man möjlighet att få med allt som denna text står för.
I tema/projektarbete kan man arbete utifrån barnens intressen,tankar och funderingar. Här gäller det att vi pedagoger är lyhörda och lyssnar in barnen för att veta hur vi ska gå vidare och ge dem utmaningar. Även om vi utgår från barnens intressen måste vi vuxna hela tiden ligga ett steg före men även kunna gå tillbaka och vara mycket flexibla. Vi behöver även ha en viss kunskapsnivå inom det området vi arbetar med för att kunna utmana barnen. Vi bör ge dem olika material, använda samma material på olika sätt så att de kan utforska med alla sina sinnen och sin kropp. Detta kan göras flera omgångar och i ett menigsfullt sammanhang.
 Ju rikare en människas erferenheter är, desto mer material förfogar hennes fantasi över ( Lev S Vygotskij, sid. 19 ) Här är tiden viktig så att barnen får pröva på sina egena villkor tills de upplever att de är färdiga. Att vi kan återkomma till arbete vi redan gjort för att se vad vi gjorde och vad vi har lärt oss och vad vi kan gå vidare med. Arbetet bör löpa under en längre tidsperiod.

När barnen prövar sina kunskaper ger det nya erfarenheter i mötet mellan ögat, hjärnan och handen.
I sådana här läroprocesser befästs inte bara kunskap, utan den ger också näring till nya frågor och framförallt skapar den en relation till kunskapen som ger kunskapen mening. (  Lenz Taguchi, sid. 37 )
Om vi observerar, lyssnar, ställer frågor, dokumenterar barnens alster via kamera,papper och penna etc. och låter barnen berätta om sina arbeten och ger barnen tid i deras arbete har vi en bra grund för att kunna göra en pedagogiska dokumentation.
Huvudorsaken till att dokumentera är viljan att göra barnens lärande synligt. ( Wallin 2003, sid. 68 )
Vad gör vi med dokumentationen för att den ska bli pedagogisk? Vi behöver reflektera över dokumentationen både barn-barn, barn-pedagog och pedagog-pedagog. Går man tillbaka i dokumentationen kan man se vad som hänt, vilket lärande som gjorts. Detta kan göras genom att titta på bilder över det barnen gjort och diskutera omkring eller vad barnen har berättat när de har gjort något för att barnen ska se sitt lärande, tänkte jag så då, men nu tänker jag så här.
 Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnet på nytt- om och om igen. Vi kan tänka , lyssna och ifrågasätta i en gemensam reflektion kring det vi ser och hör. Vi kan synliggöra våra teorier och hypoteser, ifrågasätta dem och skapa nya. Genom dokumentationen gör vi oss synliga för oss själva. Samtidigt kan vi använda dokumentationen så att vi kan göra barnet synligt för sig självt, genom att visa barnet. ( Lenz Taguchi 1997, sid.56 )  Men hur går vi vidare med det vi fått syn på så att vi inte stannar upp utan forsätter att utman barnen att gå vidare i deras lärande?Vi måste diskutera och reflektera med både barnen och pedagogerna Här gäller det att titta tillbaka och ta var på det vi sett för att kunna gå framåt och hela tiden fortsätta med detta tankkesätt så att vi utvecklar våran verksamhet.
 Att se dokumentationen som en del av en kunskapande spiral som ständigt för en framåt. Dokumentation - reflektion - planering - dokumentation - reflektion - nya frågor och nya planer osv. ( Wallin 2003, sid.87 )
Om vi ska kunna arbeta med pedagogisk dokumnetation som arbetsverktyg kräver det att vi diskuterar och refleketrar omkring vårat arbete och verksamhet, hur ser den ut , vad vill vi med den, hur vill vi arbeta, vilket förhållningssätt har jag, vilken barnsyn och kunskapssyn har jag. Här behöver vi vara övernes om vad och hur vi vill ha det.
Allt förändringsarbete kräver att all parter strävar i samma riktning, även om inte total konseneus måste råda. Pedagogisk dokumnetation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete. barnen emmellan, pedagogerna emellan men även familjen och förskolan. ( Lenz Taguchi 1997, sid. 15 )
Idag har vi flera digitala lärverktyg att använda såsom kamera, data och Ipad. Vilket gör att det ställs högre krav på att vi ska dokumentera och att barnen även ska använda dessa verktyg. I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtal om dessa
• utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar 

Hur ser den digitala kompetensen ut hos pedagogerna? Här finns det en oerhört variation i vad vi kan och viket förhållningsätt vi har om desssa verktyg. Det pratas mycket om hur mycket ska vi använda dessa på förskolan, barnen använder mycket data hemma. Men vad är det vi vill lära dem med dessa verktyg? Spela spel kan de flesta barn redan så för oss blir det en utmaning att se hur vi kan använda dem i ett lärande. Enligt en forskningsrapport från Malmös högskola om "Lärares attityder till IKT för barn i förskolan - en forskningsöversikt" är det pedagogernas attityd till IKT som spelar stor roll om det används eller ej, alltså deras personliga övertygelse. Här är det nog en generationsfråga, de yngre pedagogerna kan mycket mer och har en annan inställning eftersom de lever med det i sin vardag. Äldre pedagoger har ej så mycket kunskap och är inte så vana själva använda tekniken vilket gör att det blir svårare för dem. Lärarna är positiva till att använda datorer som komplement, men ovillga att använda den på något annat sätt än vid särskild tidpunkter och med specifik progamvara. De trodde inte att datoranvändning kunde öka barnens sociala, emotionell eller fysiska kompetens. Anledningar till att lärarana var reserverade till den nya tekniken var brist på kunskap o datorer, rädsa för hur datorer påverkar barnen, "operationella problem", d.v.s stora barngrupper, ej anpassade lokaler, otillräcklig teknisk infrastruktur.  Här behövs det inom förskolan se till att utbilda personal inom IKT, se till att det finns utrustning och att det fungerar. Även om barn lär av varandra måste vi som pedagoger ligga steget före för att kunna se och förstå vad barnen gör vid datorn. Det vi kan ge dem är nya sätt att använda tekniken. Sä här ligger det mycket nya utmaningar och det kommer att bli många vingliga tankar och kullerbyttor innan vi har lärt oss hantera IKT, så att vi kan använda dessa till ett lärande och som komplement till våran övriga verksamhet så att vi fortfarande använder alla våra sinnen och kroppar i vårat lärande.
Ingenting är omöjligt enligt Loris Malaguzzi.

Referenslista

Kennedy, B (1999) Glasfåglar i molnen, Stockholm. Stockholms Universitets förlag  

( tidigare HLS förlag )

Lenz Taguchi,H(1997)Varför pedagogisk dokumentation?Stockholm.Stockholms Universitets förlag 

( f.d HLS förlag ) 

Skolverket Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010

Ternström, P (2010) Lärares attityder till IKT för barn i förskoleåldern - forskningsöversikt

Vygotskij, L (1995) Fantasi och kreativitet i barndomen,Göteborg BokförlagetDaidalos AB Göteborg

Wallin, K (2003) Pedagogiska kullerbyttor, Stockholm. Stockholms Universitets förlag 

( tidigare HLS förlag )