Projekt

Nu slog tankarna kullerbytta igen. Med en ny föreläsning med Lisa om hur man arbetar i projekt så ställs jag inför frågan hur arbetar vi egentligen? Det ger funderingar om vad kan, bör vi förändra och för vems skull gör vi det. Vi måste konstruera en organisation som fungerar, diskutera vår barn- och kunskapssyn så att vi har en grund att stå på. Vi har börjat med att reflektera i pedagoggruppen men jag tror att vi behöver gå djupare i våra reflektioner och avsätta mer tid tills vi känner att det fungerar. Lisa pratade om dokumnetation att de inte alltid gör det och det tyckte jag kändes bra för hur ska vi hinna med att ta vara på allt och det måste kännas meningsfullt det vi gör och att alla barn, föräldrar och personal är delaktiga i detta.

Glasfåglar i molnen

Glasfåglar i molnen

Vad ska vi dokumentera var frågan de ställde sig och det är där vi oftast hamnar ifrågeställningen och det kan ta tid att gå vidare. Här tog de tog ju tag i detta och började dokumnetara även om de kände sig osäkra. När de började med att dokumentera vad barnen sade och gjorde och visade detta för barnen kände sig barnen sedda och upplevde att det var viktigt. Barnen växte när deras tankar synliggjordes. Det visade sig också att barnen kan själva om de får tid och får pröva sina tankar och sitt görande, att det är okej vilket tillvägagångssätt de än använder. I och med detta arbetsätt blev det lättare för barnen att prata i grupp.
Även pedagogerna lärde sig mycket med sitt dokumenterande, de såg saker som de inte sett innan. Med detta arbetsätt blir pedagogen mer inkännande och inlyssnade med barnen. Det kräver att pedagogen måste arbeta mycket med sitt förhållningsätt så att den inte blir den förmedlande pedagogen utan har en syn på att barn kan. Att införa ett nytt arbetssätt tar tid och man måste ha med sig all persoal på "tåget" vilket visar sig i detta projekt.


Vi har ett lekotek hos oss där leksaker ligger i genomskinliga backar så barnen själva kan hämta det de vill leka med. I ett av rummen har vi "rum i rummet". Vi har gjort ett rum till " kreativa rummet" där har vi skapande- och skräpmaterial som barnen själva kan använda.

Madrasskåpet skulle jag vilja ta bort eller använda till något annat. Antingen ha det till att ha leksaker i eller till att bygga koja. I boken hade de gjort om skåpet till ett staffli det tyckte jag lät bra, det skulle vara något eftersom vi inte har plats med staffli någonstans.


Vi har försökt att lyssna in barnens intressen och vad barnen pratar om och tagit in det under årets projekt. Vi har försökt att följa barnens tankar och tagit vara på det. Barnen har fått reflekterat omkring det vi gjort och fått berättat för kompisarna.

När jag läst boken och tänker på projekt så behöver vi bli bättre på att ställa frågor till barnen så att de kommer vidare i sitt utforskande. Vi behöver tänka på hur vi kan utmana dem med frågor och material. Hur gör vi gruppkonstelationerna funderar jag på och hur får vi med alla barn i en 1-5 årsgrupp, detta ser jag som den stora utmaningen. Att vi pedagoger hittar ett bra arbetssätt där vi får till reflektion mellan oss. Dokumentationen är en fråga för oss hur ska vi få till det så att alla blir delaktiga, var ska vi ha den så att den synliggörs för alla.

Barnsynen som återspeglas ser till barnet som det "kompetenta barnet" som kan och har egen vilja att lära och utvecklas.


För att arbeta i projekt tror jag att man måste se till att det finns tid så att barnen får arbeta i lugn och ro, att de känner att de kan sitta och pröva tills de känner att de är klara. Här handlar det om planera våra dagar så att vi kan lägga in längre tid för barnen att arbeta och att vi ser det över en längre period. Peadgogerna behöver också tid för sin dokumentation och reflektion här handlar det om att få ihop tid i schemat.

                                                     Kan själv

Tredje kurstillfället

Små barn på museum, det var en ny tanke något som jag aldrig hade tänkt på överhuvudtaget. När Ida berättade så lät det som att det var så naturligt och självklart. Tänk om man hade tid att sitta och observera barnen som Ida hade gjort inför sina utställningar vad mycket mer vi skulle se och göra med barnen utifrån deras förutsättningar. I boken "Pedagogiska kullerbyttor":Karin Wallin  står det att Marita Lindal i sin forskning visat att redan mycket små barn har intentioner mad vad de gör, redan i 1-årsåldern har de både en plan och ett syfte med sina handlingar. Det är ju precis det här Ida påvisar med sin utsällning.
Vi får väl försöka påverka dem som har hand om kulturen i kommunen så vi kan få hit utställningen.

För att göra en pedagogisk dokumentation kan vi behöva använda olika

tekniker och hjälpmedel såsom penna - papper, ljudinspelning, kamera,

videokamera eller dator.

Pedagogiska kullerbyttor

Pedagogiska kullerbyttor

1. Det stycke jag tyckte var intressant var om " Två flickors fria lek med lera". Två flickor i tre och ett halvt års ålder valde lera att leka med. De fick var sin klump med lera och en burk slickers.  De kladdade med lera och slickers och började sedan att sätta små bitar av lera i slickersen och de pratade på, de växlade ständigt lekidentitet och associerar åt olika håll. De ser oupphörliga likheter och fantastiska möligheter. De byter ständigt perspektiv. När de ville sluta leken fick de frågan " Vad blev det av leran? Barnen svarade att det blev små ungar, gegga till maten och så blev det kladdigt.
Jag gillade denna sekvens för att man kunde se vilket samspel, språk och fantasi som barnen anväde under denna stund. Det är ju först när man har tid att sitta och observera som man ser helheten och vad mycket som händer med barnen. När barnen inte styrdes utan fick arbeta fritt blev det ett stort flöde i både fantasi och verklighet.

2. Arbetet med en saga som de skulle göra som en teater och där pedagogen gick in och tog över när barnen
skulle limma och klippa. Pedagogen var så inne på sina lösningar att hon inte lyssnade in barnen. Här kan jag känna igen mig för att man vill så väl och tänker inte alltid på att barnen kan ha andra lösningar för att jag själv redan kan ha tänkt hur man kan lösa det. Att tiden är knapp kan också vara ett skäl för vi har tänkt att vi ska bli färdiga till en viss tid.

3. Simon och vattenpytsarna, där två barn på ett och ett halvt år får forska med sitt vatten och burkar med olika föremål. Jag har inte prövat med de mindre barnen att arbeta så, det skulle vara intressant. Att använda videokameran och filma oss skulle vara bra även om det också känns lite otäckt efetrsom man inte är va att se sig själv på film.

4. Jag hittade inget negativt utan boken tilltalde mig efetrsom den var lättläst och mycket konkret så man kunde känna igen sig i mycket.

Varför pedagogoisk dokumentation?

Varför pedagogisk dokumnetation?För att vi får möjlighet att upptäcka och förstå varje barns upptäckarprocess, förstå hur barnet lär och tänker. Genom att visa barnen dokumentationen kan de själva se vad och hur de lär sig. Vi kan även göra oss synliga för oss själva. För att visa föräldrar vad barnen gör och vad de lärt sig.

Fördelar med pedagogisk dokumentation.Att barnes lärande blir mer synligt och att varje barn blir synligt. Hur och med vilka frågor vi utmanar barnen med blir synligt vilket gör att vi pedagoger måste tänka på hur vi agerar och hur och vad vi utmanar barnen med så de kan gå vidare.
Det är ett bra dokument att ha med vid utvecklingssamtal.

Hur jag ska göra för att nå det målet?Att förändra strukturen i vårat arbete så att vi har tid att arbeta med dokumentationen väldigt snabbt, att införa tid för att reflektera  med barnen och även pedagoger emellan.

Vilka delar av boken kan du direkt använda dig av?Miljön som den tredje pedagogen är något som vi redan har börjat diskutera, men det kräver ju tid och pengar. Vi har redan påbörjat att göra ett "krektivt rum" som vi kommer att arbeta med att utforma mer under våren.

Vad i presentationen från kursens gäster kan du väva ihop med dokumentationen?Från första kvällen där det sades "ständiga samtal med barnen för att barnen själva ska tänka- tusen frågor", här kan jag lära mig att bli mer inlyssnande så att jag kan ställa frågor som gör att jag utmanar barnen och även ger mig tid till att lyssna till dem för att kunna göra en bättre dokumnetation.
Från andra tillfället att "ger ni barnen svaren utvecklas de ej", här handlar det om att barnen utmanas att berätta om vad de gör och vad och hur de tänker och vi pedagoger måste lyssna och dokumentera för att se hur vi ska vidare.

Vad skulle förändra på din arbetsplats, det första och viktigaste, om du fick välja fritt?Att göra åldershomogena grupper.